Harriet Stendahl

Finaste Harriet
Vi lärde känna dig genom vår far, svärfar och farfar Leif.
Ni fick många härliga år tillsammans på ålderns höst 🍂
Tack för alla ljusa minnen!
🐝
Vi saknar dig

Söta, coola, kloka, fräcka, starka, tuffa, kreativa och underbart omtänksamma Harriet. Jag har minnen med, av och från dig i alla delar av livet. Som liten flicka, när du höll min hand och visade spännande och vackra saker. Som rebellisk tonåring, när du bekräftade uttryck och lärde mig bejaka kvinnlig kraft och styrka. Som ung kvinna, då du tillförde perspektiv och visdom till mina drömmar, planer och visioner. Och som vuxen, då du bjöd på insikter, inspiration, humor, empati och klokskap.
Alltid ville du att din lilla Anna skulle bära sitt hår i en fläta. Det gör jag ofta och jag tänker på dig varje gång.
Flätan är också en symbol för det fina bandet mellan våra familjer och det finns kvar även nu när du har lämnat oss. Vila nu tillfreds, vi saknar dig men du har förtjänat din eviga vila 🪷

Vänner i 65 år, det säger allt. Jag är tacksam för att jag ofta sa att jag älskade dig. Du blev alltid lite generad men jag vet att du blev glad.
Nu har du blivit ett vackert minne att vårda, älskade Harriet. ️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Mormor,
Jag är så glad för alla gånger vi satt vid ditt köksbord i Bua och pratade om livet förr. Dina berättelser var alltid långa och detaljerade. Du berättade om uppväxten med en ensamstående mor i Nösslinge och i Varberg. Om när du sjöng på Societetshuset i Varberg och hur du lyckades få en plats på Beckmans i Stockholm. Du utbildade dig till modetecknerska. Du stod på Kungsgatan i Stockholm på fredsdagen den 7 maj 1945 och firade freden. Tänk att du var där.
Du berättade om när du flyttade till Göteborg och när du till och från jobbet passerade Stora teatern. Där arbetade din far, men ni sågs bara på håll. Ni lärde aldrig känna varandra och kanske var det din stora sorg. Du gifte dig och platserna ni bodde på blev många; Lerum, Särö, Spanien, Landvetter och Bua. Efter morfars död blev Bua platsen du stannade på. Du mötte ytterligare en Leif, din gamla ungdomsflirt från Varberg. Ni höll ihop i många år. Vi skämtade ofta om hur du lyckades träffa tre män som alla hette Leif. Alla tre kom att bli betydelsefulla för dig, på olika sätt.
Som 80-åring hälsade du på både mamma i Marocko och Nenne i Karibien. Du körde bil fram till du var 94 år. Det fanns krut i dig hela vägen. Du lärde känna din halvsyster Britta när du var 92 år gammal och det gör mig så glad att ni fick en relation även om den blev kort och kom först på ålderns höst.
För mig blev du en bro mellan mig och en värld som inte fanns längre. Nu finns du inte kvar och med det heller inte bron. Helt plötsligt blir den världen och dina berättelser väldigt avlägsna. Jag ska försöka hålla dina berättelser vid liv. Jag saknar dig, kära mormor. Så mycket. Tänk att mina barn fick ha en gammelmormor, vår Momomo.

Älskade lilla mamma