Att dö är det mest urgamla man kan göra.
Du har gått här förut.
Du skall gå här igen.
Din kropp är inte rädd för döden.
Hur kan den frukta döden,
Som redan vet hur det är att födas?
Anders Lönnbro, okänt årtal
Att dö är det mest urgamla man kan göra.
Du har gått här förut.
Du skall gå här igen.
Din kropp är inte rädd för döden.
Hur kan den frukta döden,
Som redan vet hur det är att födas?
Anders Lönnbro, okänt årtal
Att dö är det mest urgamla man kan göra.
Du har gått här förut.
Du skall gå här igen.
Din kropp är inte rädd för döden.
Hur kan den frukta döden,
Som redan vet hur det är att födas?
Anders Lönnbro, okänt årtal
Att dö är det mest urgamla man kan göra.
Du har gått här förut.
Du skall gå här igen.
Din kropp är inte rädd för döden.
Hur kan den frukta döden,
Som redan vet hur det är att födas?
Anders Lönnbro, okänt årtal
Hej Pappa, ceremonin igår var så himla vacker, vet att du måste uppskattat den lika mycket som jag gjorde.
Staffan och Lena inledde så fint med trummor och sång, vi stod i cirkel med dig inkluderad i den, fontänen porlade vackert i bakgrunden. Lite regn sen sprack solen igenom igen.
Lisa hade fångat dig poetiskt i sitt tal. Rasmus gjorde ett otroligt jobb med hur tjusigt du satt där i urnan med alla blommor.
Alla vi barn och barnbarn var där, vi grät av djup saknad, ett iskallt hål i hjärtat jag tror man bara kan bädda i med kärlek, så vi skrattade också åt alla roliga historier vi har med dig. Åt god mat efteråt på din favoritrestaurang och skålade många gånger till dig.
Vi minns dig med glädje och tacksamhet över att vi har varandra genom dig. Nu drömmer du, och vi ses i drömmarna.