Karl-Erik hade en lugn vacker röst som har varit betydelsefull för mig. När jag var liten reste vi från Skövde till Stockholm för att hälsa på farbror Erik, faster Ragnhild och kusinen Karl-Erik. I Karl-Eriks pojkrum såg jag hans egengjorda flygplan i balsaträ. Det var en spännande doft av lim. Han var rädd om sina flygplan. Det var en nästan högtidlig stämning. Jag undrar om de fortfarande finns kvar. Karl-Eriks vackra röst och alla fina minnen har vi kvar inom oss.