Hej Emma!
Nu är jag här igen, jag har inte skrivit nått tidigare. För jag vet inte hur jag ska sätta ord på dessa känslorna. Men jag saknar dig & jag saknar dina samtal. Här om dagen så gick jag och väntade på att du skulle ringa, fastän jag visste att telefonen inte kommer slå och visa ditt namn.
Älskar dig lilla Emma
Hej vännen saknar dig så mycket... gör så ont varför just du min fina vän vet inte vad jag ska skriva är så ledsen att jag förlora dig.. må du vila i fred min vän älskar dig️
Ett år Emma, en dagar senare får jag samtalet från din pappa .
Under året har jag gått till din grav och forfarande obegripligt att du inte längre finns bland oss️
Det finns inga ord som beskriver allas smärta och den smärta som du kände.
Älskade Emma, du finns i mitt hjärta️
Du har lämnat ett stort tomrum efter dig. Livet blir aldrig det samma. Snart i ett år har tiden stått stilla. Jag är så ledsen. Jag älskar dig. Du blir aldrig bortglömd. Jag älskar dig Emma ️
Vila i frid Emma! Du var en kömpe och min dotter Nicoles goda vän! Så många långa och kloka samtal vi haft. Nu får du och Nicole ha frid i himlen och kanske några glada skratt. Kram Isabell Tomlinson 2019-08-16
Erika Nachtweij
2019-08-09
Kära Emma
Idag satt jag vid din grav och grät hejdlöst länge. Det börjar sjunka in. Det var så varmt idag så jag tvekade när tanken kom att ta spårvagnen den långa vägen , rädd för att Bella skulle få värmeslag. Men jag kunde inte stå emot. Vi åkte till dig. Solen lös och det var fint på kyrkogården. Försökte föreställa mig dig där nere i kistan och att det fortfarande gör så förtvivlat ont. Jag tänker på dina syskon och mamma och pappa och får för mig att jag är patetiskt, jag som bara var din faster, att sörja dig så. Men det har jag väl rätt till. Ingen har väl patent på sorgen över dig. Vi hade ju vårt. Jag försöker allt jag kan att ge dig upprättelse även om vi inte får tillbaka dig. Men efter våra samtal så förstod jag ju själv, som du själv, att det var det du ville. Det är så tragiskt att din röst inte blev lyssnad på och hörd på när du levde. Ingen sjukvård jag är stolt över och som jag jobbat i i 27 år. Jag klandrar mig själv för att jag gjorde för lite, fast jag visste hur det var i det du levde i. Jag försökte, jag ville så mycket.
Jag svek dig känns det som. Hade jag fått veta var du var hade jag kommit och fört kampen med dig. Nu gör jag det utan dig.Hoppas att det kan bli någon förändring så inte andra misshandlas så i vårdens regi. Älskade Emma Jag är så ledsen och jag lämnade en bot av mitt hjärta hos dig idag❤️