Hanna Berker

Hanna är född på Sahlgrenska och hon växte upp på Donsögatan i Sandarna. Det fanns fortfarande mycket barn under 90-talets början i de gamla barnrikehusen. Familjen trivdes bra i Majorna - pappa Ingemar, mamma Karin och storebror Elias. Hannas lite äldre syskon Vibecke och Markus betydde också mycket för henne och de kom ofta och hälsade på. Som liten var Hanna jämt glad och charmig och full av energi. Hon var sprallig på alla de sätt, medan Elias var lite mer åt det lugna och allvarsamma hållet. Det fanns dock ingen som var så bra på att få Hanna att skratta som Elias. Hannas tre första somrar spenderade familjen i sin sommarstuga i Askims Fritidsby. Stugan låg högt uppe på ett berg med fantastisk utsikt över havet. Det var härliga somrar, blev mycket sol och bad och ibland en tur med båten. Hanna sjöng ofta och gärna redan som liten. Hon älskade schlagerfestivalen och de inspelade VHS-banden gick varma fram tills det var dags igen för nästa års upplaga. Hon och hennes kompisar gillade att uppträda för nära och kära, Hanna älskade att showa! När Hanna började skolan var hon duktig på det mesta och trivdes med både skolarbetet och kompisarna. När hon ett år blev utnämnd till "årets klasskompis" blev hon väldigt stolt, tog sitt uppdrag på fullaste allvar och var mycket observant på att alla inkluderades i leken under rasterna. Hon hade också ett visst fotbollsintresse, men hennes eget fotbollsspelande blev tämligen kortvarigt. Roligast var det då pappa Ingemar tränade henne. Redan som liten hade Hanna ett stort hundintresse. Storebror Markus, som en tid också bodde i Majorna, hade lyckligtvis hunden Tippen som Hanna älskade och ofta lånade. Storasyster Vibecke hade också hund, en fin bordercollie som hette Rufus. Vibecke med familj bodde då i Floda och man åkte ofta dit och hälsade på. Många somrar hyrde man stuga ute på Knarrholmen. Där fanns ekor att låna och Hanna älskade att ro, och ro det kunde hon. En gång i Hannas tonår kom storasyster Vibecke och hälsade på med sin dotter och Hanna ville ta dem med på en roddtur. Det visade sig sen att Vibecke, 20 år äldre än lillasyster Hanna, inte var riktigt så bra på att ro som hon trott, lite otäckt där ett tag när vågorna gick höga, men Hanna räddade situationen och såg till att de kom säkert hem. Pappa köpte ofta färska Wienerbröd till frukost där ute. Som alla tonåringar klev hon inte gärna upp tidigt ur sängen, men när det vankades färska Wienerbröd steg hon snart upp. Efter högstadiet blev det utbildning på Ester Mosessons gymnasium med inriktning mot bageri och konditori. Hon hann med att praktisera en del på konditori, men hon valde sedan inte den yrkesbanan. Istället började hon arbeta på Hemköp på Frölunda Torg. Hon började i delikatessen där hon charmade kunderna med sitt utåtriktade sätt. Hon rekommenderade varmt de delikata salamikorvarna, trots att hon själv var en hängiven vegetarian sedan 12-årsåldern och inte hade en susning om hur de smakade. Hon jobbade även på Hemköps brödavdelning och i frukten. Hon trivdes, var engagerad och påhittig. Hon gillade att skoja till det, tog t ex reda på saker om de exotiska frukterna och skrev förklarande och roliga skyltar till dessa. Hanna såg till att det fanns högtalare i personalutrymmet så att schlagerhitsen kunde spelas på högsta volym innan öppningsdags. Hon var omtyckt av såväl jobbarkompisar som kunder. Ömmade för de äldre som hade svårt att hitta i affären och visade alltid vägen - ända fram till rätt hylla. Vid denna tid bodde Hanna i sin första egna lägenhet, en etta på Bankebergsgatan i Majorna där hon trivdes utmärkt, och hon talade ofta varmt om den lägenheten under åren. Efter några år på Hemköp var det dags att göra något annat. På Närhälsan Lövgärdet vårdcentral fattades personal och Hanna var mer än välkommen att börja som kanslist i receptionen. Detta är även mamma Karins arbetsplats och de blev på så vis jobbarkompisar, något som båda trivdes med och tyckte var jättekul! På vårdcentralen blev hon sin vana trogen mycket uppskattad av alla - inte minst av alla grabbar som kom in för att få vård. När Karin avlöste Hanna på rast hände det ofta att patienterna tittade sig lite frågande omkring och sa: "Eh... var är den där söta unga tjejen som brukar vara här?" Hon var mycket duktig på att läsa av patienterna. Hon kunde känna av deras sinnestillstånd, skojade tillbaka när det passade, men var också noga med att hjälpa de lite skörare patienterna för att få dem att känna sig trygga. Även själva receptionen fick sig en välbehövlig översyn. Hon ordnade så att det blev ordentligt röjt och rensat, och receptionen fick sig ett rejält ansiktslyft. Hanna har ända sen barndomen haft ett passionerat intresse för Disneyfilmer och inte minst för Disneymusiken. Låten i "Frozen" kom t ex att bli en av favoriterna! Hon älskade dramatik och stora gester och det återspeglade sig också i hennes stora intresse för t ex Carola, Céline Dion och för Schlagergenren i allmänhet. Hanna var mycket för traditioner, jular och påskar skulle vara som de skall vara. Jularna firades vartannat år hos Mormor och Benne i Norrköping och vartannat år var hon med pappa, inte sällan hemma hos faster Susanne i Flatås. Granen skulle kläs ett visst datum - nämligen den 2 december - på Hannas födelsedag så att det var fint till kalaset. När julafton sedan kom fick man akta sig för att peta på de näst intill helt avbarrade grenarna. Det är inte lätt att vara gran under 22 varma dagar inomhus. Påskarna firades hos Mormor och Benne. Då tog man ofta, traditionsenligt, fram trädgårdsstolarna och njöt av vårens första solstrålar. Det vankades alltid många påskägg med massor av godis i - och det var självklart uppskattat av Hanna och Elias. Man fick leta upp äggen själv dock, men man lärde sig ju de troligaste gömställena efter ett par påskar. När mamma Karin mötte kärleken och flyttade till Skåne fick Hanna två bonussystrar i tvillingarna Alice och Wilma, som då nyss fyllt 8. Tjejerna och Hanna fann varandra direkt och hon kom att bli den storasyster som de alltid velat ha. Även efter att Karin flyttat tillbaka till Göteborg hölls kontakten kvar med skånesystrarna som regelbundet kommit på besök. Hanna älskade sina småsystrar och kärleken var besvarad. Till Hannas stora glädje föddes så småningom tanken hos pappa att de kanske skulle kunna skaffa en hund tillsammans. Pappa hade tänkt sig en fransk bulldog, men Hanna hade andra planer. Efter något halvårs bearbetning och övertalning fick hon sin vilja igenom och de skaffade istället amstaffen Bebben, uppkallad efter en svensk fotbollsspelare. "Världens snällaste hund", tycker vi i familjen! Hennes engagemang för honom var mycket stort, han fick mycket motion och massor av kärlek. Genom hundintresset träffade Hanna sin Johan ute på hundrastgården. Det brukade normalt vara många hundbekanta som träffades i Bräcke hundrastgård, men plötsligt en dag var det bara Johan och Hanna där - allt planerat av Hanna! Hanna hade Bebben och Johan hade Atlas som är en väl tilltagen dobermann. Atlas och Bebben har blivit som syskon är mest: De bråkar ibland och kramas ibland. På senare tid har de även skaffat en liten tik - Bella som är en chiwawa, ungefär lika stor som Atlas nos. De stora pojkarna gillade henne lyckligtvis med en gång och de vaktar henne troget. Men det är hon som bestämmer när det gäller! Paret Johan och Hanna har varit mycket ute på havet i sin båt - en knallgul gammal Vator 15 DL, en populär båt på 70-talet. Man var gärna ute och badade, tog upp en och annan makrill, men körde även inne i stans kanaler och for Hisingen runt. En dag efter jobbet blev Hanna hämtad med båten mitt inne i Brunnsparken, inte helt fel! Hon läste gärna böcker, helst spänningsromaner, och låg ofta i fören på båten med en bok. För några år sedan startade man traditionen att hela familjen äter frukost ute på något café under helgerna. Hanna hade flera favoritställen, inte minst de där hundarna får vara med, t ex "Flickorna på Färjenäs" som ligger nära hennes hem vid Eriksbergskranen. I somras åkte Hanna på vandring i fjällen, vilket varit en dröm sen länge! Och hade hon verkligen bestämt sig för något så blev det så. Hon tog med sig Atlas och Bebben. Johan fick vara hemma. Hennes vandring i Idre blev dessvärre kortvarig då hundarna hamnade i en dispyt och Hanna råkade hamna emellan. Efter omplåstring på den lokala vårdcentralen fick äventyret tyvärr avbrytas. För oss övriga i familjen var det dock skönt att få hem henne igen! Hanna hade ett varmt förhållande till sin mamma Karin - och de gjorde mycket tillsammans. De var både arbetskamrater, mamma-dotter och bästa vänner. De gjorde härliga solresor och gick t ex på kurs i linedance. Nu senast var de på Operan och såg musikalen Ringaren i Notre Dame, vilket Hanna tyckte var fantastiskt! Hanna och pappa Ingemar stod varandra mycket nära. De gjorde också flera härliga utlandsresor tillsammans och hade väldigt kul ihop. Under de svårare perioderna var det honom hon hade lättast att öppna sig för, de var ju också mest lika. Samma humör och de förstod varandra - även om det inte alltid var med ord. Elias och Hanna var som syskon är mest under uppväxten, Hanna kunde som liten tycka att storebror var en riktig retsticka emellanåt, men hela tiden har det funnits en fin syskonkärlek dem emellan. De har haft mycket roligt under åren, t ex varit utomlands tillsammans, haft samma intresse för träning och löpning, bowlat och haft många mysiga filmkvällar ihop. Alla som känt Hanna vet vilken sprudlande glädje hon spred omkring sig, med sin charm och sin härliga humor! Men hon har ju också haft sina svåra stunder periodvis ända sedan tonåren. Hon kämpade tappert under de svåra och mörka perioderna. Vad som hände nu i slutet är svårt att förstå, men hon gick bort den 6 december - chockartat för oss alla. Hennes sista vila är på Västra kyrkogården.